kiiinga

Satt och tänkte efter lite. Är det inte konstigt hur man ständigt kan bli påmind om saker man helst vill glömma? Som att när man äntligen tror att man är "stark" nog att gå vidare. Så kan känslan bara helt plötsligt finnas där. En dröm på natten, samtal av personen eller så hör man en låt som man kopplar till en vis tid. Det låter helt tragiskt, sorgligt. Men jag tror på ödet, jag tror på att ibland är det hela värt. Att bara få bli påmind om det någon gång då och då! Denna påminnelse väger upp vad personen gav dig just då och vad du kanske lärde dig utav av det hela. Det kanske är värt magkänslan, pirret i kroppen, känsla av någon slags lycka man skapade. Är det inte såna känslor som gör oss mänskliga?