Jag är som många andra, en som saknar förut. Förut när allting var bra. Ni vet när man var kung och kände hur livet lekte utan några som helst problem. När man ställde upp för varandra. Man levde liksom för den dagen ens vän ringde och sa; vi drar ut och dansar, eller vi drar och spelar boll. Men jag antar att man alltid längtar tillbaka till året som har varit, varpå då man också längtade till året som var innan dess. Man kommer alltid till att sakna och saknar gör jag än idag. Frågan är om man kan lita på om allting ska bli bra? För just nu känns det mer som oavsett vad man än gör, hur mycket man än ger- så är det alltid något som får en till att falla tillbaka. Man får aldrig vara lycklig, aldrig fullt ut liksom. Ett steg framåt, två steg tillbaka. Är det hära ett straff för en människa som lever, andas och som har ett hjärta som slår? Jag vet faktiskt inte. Men att säga att livet skulle vara lätt, är en lögn. Det är tur att man har vänner som skriver; Vissa människor klickar bättre än andra helt enkelt. Och vi två är awesome så vi hör ihop ;D <3